Har hälsat på Patriks föräldrar i helgen. Haft det hur bra som helst, både jag och Patrik och självklart barnen har blivit så bortskämda :-) ätit god mat och bara varit. Och som vanligt går helgerna alldeles för fort. Sitter uppe nu med Lena och Gunnar. Tilde och Vincent sover och Patrik och julle och Rasmus har åkt. Imorgon åker vi också, ska stanna i Borlänge och kolla på Ikea lite granna ;)

Alltså varje kväll nu har jag suttit och tittat på sidor där folk gjort om gamla möbler eller byggt egna. Och nu kliar det så jag blir galen i fingrarna! Vill vill vill göra så mycket! Vill handla/fynda och måla och bygga och ha till mig själv eller sälja bara jag får hålla på och fixa :-) ska börja köpa lite fula möbler iallafall och testa lite grann..

Alltså jag längtar verkligen tills jag får tillbaka funktionen i min högra arm. Vad mycket det är man inte kan göra med bara en hand. Som det viktigaste, sätta på sig tighta byxor! Är svårt nog att få på sig vanliga tights. Men nå jeans eller något får jag först knappt upp och sen kan jag inte knäppa dom eftersom jag inte kan vika in armen mot kroppen. Kan inte heller tvätta vänster arm så det får Patrik göra på helgerna :-) massa strunt saker men som i en längre tid blir riktigt drygt. Gått över 4 veckor nu sen op. Slarvar som sjutton med ställningen. Känner mig så låst med den på och klumpig. Och inte alls så skönt för armen heller att ha den på. Så inbillar mig att jag klarar att va stilla med armen utan den. Hmm går ju kanske inte så bra då.. 

Får man verkligen av solen!

Läste lite från bloggen nyss och såg att jag skrivit lite om "spökena" på sångarvägen och att jag inte gillade det huset. Tji fick jag! Detta hus är nästan snäppet värre. Det springer uppe på övervåningen i Vincents rum på kvällarna. Oftast när Patrik är hemma så hör vi det. Men hört själv också. Går man upp i trappen som knakar väldigt så knakar det ofta efter en stund igen som att någon kommer efter. Ventilluckan har ramlat ner från väggen, babyvakterna strular och brusar när vi sätter på dom. Och det tydligaste vi vart med om va när jag låg på sjukhus och Patrik va ensam hemma (han har aldrig sovit själv hemma) då sprang det för fullt uppe och när han gick på toaletten så sprang det ner någon i trappen och gav honom en klapp på axeln. Kändes som att dom ville visa att det var han dom ville prata med eller nå sånt eftersom att dom va så himla aktiva när jag inte va hemma för en gångs skull. Vet inte jag. Har vant mig lite men vill ändå helst inte att det ska va något alls..