Idag blev världens gulligaste pojk 2 år! Tänk att för 2 år sedan låg jag på förlossningen och väntade på att få åka hem. Hade sms'at med Evamy om att jag skulle hem och att hon inte behövde oroa sig (hon skulle vara med och hon bodde i Kalmar). Väntade bara på läkaren som hade rond kl nio, hade åkt in ett antal ggr på förlossningen pga av högt blodtryck som berodde på havandeskapsförgiftning så var van och tänkte bara att jag ville hem, va trött på sjukhussängen som jag legat i hela natten. Thina hade varit med mig dagen innan ända till kvällen.

 

Men när läkaren kom så titta hon på mig och sa du har varit här några gånger nu, -Ja sa jag. Ja så vi tänkte sätta igång dig nu så slipper du detta, sa hon medans hon satte på sig handskar och tog fram ett piller som skulle upp emellan bena. Ghaaa vilken panik jag fick, fan Evamy skulle ju komma och hon sov ju efter ett nattskift och va ju i Kalmar och Patrik va ju i sthlm och jobba och jag hade inte packat nån bb väska eller något. Läkaren sa att det nog inte var någon fara för det skulle ta lång tid innan något hände. Skyndade mig ändå att ringa Evamy som vaknade sån tur va och hoppa in å satt sig i bilen på en gång, ringde Patrik med som även han skyndade sig då han va tvungen att först skjutsa en kille till Örebro sen komma till Gävle. Thina kom som en räddande ängel med nagellack och tyckte jag skulle få se lite snygg ut när ja skulle föda barn ;) Så skulle hon stanna tills Evamy kom. Fick även ringa mamma som fick åka hem och packa väska med bebiskläder mm till mig och komma med det.

Kl nio stoppa dom i piller runt elva börja jag få lite små värkar, tror mamma kom nån gång runt tolv tiden och då började jag få riktigt ont. gick upp och la mig i sängen, Thina va kvar. Evamy kom runt 13-14 tiden och då fick jag min första smärtlindring kvaddlar (usch hemska namn) fick inte epidural pga att jag nog inte skulle få nå barn detta dygn trodde dom. Skrek som en stucken gris av kvaddlarna va en hemsk smärta, men den hjälpte. Hade ganska täta värkar men nu gjorde det inte så ont. Evamy ville ja skulle få lyssna på Takidas nya skiva så skulle gå med henne ner i korridoren så jag fick röra på mig och då mötte vi Patrik. Värkarna börja komma tätare nu och det börja göra ont, tog ett tag att gå i korridoren, ville duscha så jag och patrik gick till duschen så stod han med mig där inne medans Thina och Evamy flytta grejer till ett förlossningsrum. Va ingen fara än trodde vi. Men sen pang i duschen kom värkarna hela tiden och den ena bytte av den andra så sa till Patrik att nu klarar jag inte det här nå mer, jodå sa han men tror inte han fatta vad jag mena, sen kände jag hur paniken börja komma för smärtan blev olidlig så börjar skrika som en tok och patrik tryckte på knappen och börja ropa på personal men ingen kom sen hörde väl alla mig för alla kom springandes, evamy och thina med och massa personal och dom fick bära in mig i rummet och jag skrek för det gjorde så ont. dom kolla mig och jag va bara öppen 6 cm då ville jag skita sa jag men dom ville inte lyssna och eftersom ja bara va öppen 6 cm så visste ja att de inte va bebisen så då måste ja va bajsnödig så tjata om och om igen att ja måste bajsa men ingen lyssna tills jag fick panik och dom kollade mig igen och upptäckte att jag visst va helt öppen. hade öppnat mig 4 cm på 6-7 minuter, därför jag hade så ont av värkarna. Så fick krysta men vet att jag ville inte det vet inte varför men vart rädd för att göra det men tillsist så gjorde jag det och ut kom världens finaste unge. Och fick dela det tillfället med 3 helt underbara människor, bättre minne kan man inte få! Trots smärtorna ;) Kommer inte ihåg tiden i huvudet när han kom men tror det var ca 16:47 eller nå sånt men fick iaf barn samma dygn, läkarna som trodde jag skulle få nästa dag :)